Hon sökte och fann oss för 15 år sedan. Nu i januari fyllde hon 18 år.
Hon är min klippa och soulmate.
Hon är inte riden på typ 10 år och då var hon i princip bara lite sutten på därefter njöt hon livet som avelssto.
Nu är hon inomhuskamrat med dotter Azora, som är konvalescent , och det går utmärkt. Det blev lite tråkigt att bara lalla runt i skritt 20 minuter så jag satte på kapson och lät henne jobba med trav och några slutor.
Det passade henne utmärkt.
Jag fick för mig att vi skulle testa med sadel. Det vore ju bra att ha ytterligare en terapihäst.
Sagt och gjort, sadel på. Inga problem. In i ridhuset, Ingrid hängde och klängde. Inga problem. Jaha, då skrittar vi väl då. Inga problem!
Hon är one of a kind. Så är det bara. Det innebär att jag kan ta elever med svårare problem, som behöver stöd av någon från marken, eftersom hon är så liten.
Underbart att få en ny uppgift som 18-åring. Hon är dessutom allas favorit på våra ledarskapskurser.
www.gustavsborg.com