Som vanligt en strålande kurs med Hanna och ett gäng trevliga människor och deras lika trevliga hästar. Detta är faktiskt 13:e året Hanna kommer till oss för helgkurser. Kan ni fatta? Och jag är lika imponerad varje gång och lär mig alltid en massa nytt. Hur är det möjligt? Tusen tack till alla medverkande.
Den här helgen grottade vi ner oss i att allt vi gör ska vara en lektion för hästen. Jaha, tycker du det är det väl alltid. Men se där har du inte helt rätt 😉
Att till och med när vi klappar hästen när den gjort något rätt så ska detta vara en lektion som hästen förstår. Varför får den beröm, varför klappar vi den osv? Vi ska fortsätta klappa tills vi ser att den förstått att den får beröm. Nu blev det riktigt djupt och konstigt. Men man behöver inte grotta ner sig så mycket förstås utan bara tänka att du gör inte en sluta bara för att göra en sluta utan hästen ska förstå hur den ska utföra rörelsen och det ska vara lika berikande för både häst och ryttare.
Svårt att förklara kort och snärtigt på ett litet blogginlägg. Några av mina läsare har säkert redan somnat 🙂 Men det fick mig att se på varje liten enkel grej vi gör med helt nya ögon.
Ingrid, Futuras nya ägare minsann, spenderade sina två lektioner igår med att få till ett lugn och förståelse för att följa varandra. Futura är lite springig precis vid uppsittning och vi fick benat ut vad problemet var/är. Stå still är svårt, oavsett om det är vid uppsittning eller bara att stå still alldeles för sig själv, ett par meter från Ingrid, i ridhuset.
På översta fotot har de precis avslutat ett pass och Ingrid sitter ner för att ta bort allt tryck på Futura. Alla hästarna uppskattade detta moment väldigt mycket. Det blev tydligt att när ”ryttaren” satte sig så var det avslappning som gällde och hästen kunde processa, i lugn och ro, vad de arbetat med.
Idag var Futura mycket lugnare och vi överförde gårdagens lektion till situationen vid uppsittningspallen. Vi har fått nya verktyg i vår verktygslåda och nu vet vi hur vi ska gå åt problemet. Som snart säkert inte är ett problem. Jag var den som förde från marken och Futura skulle bara stå helt stilla vid pallen medan Ingrid satte foten i stigbygeln upprepade gånger. De gick sedan något varv och så tog vi om det från början. När hon kändes helt lugn kunde Ingrid sitta upp. Jag stod någon meter ifrån dem och det kändes mer harmoniskt än det brukar. Vi har ju gjort detta varje gång tyckte vi, men inte riktigt på samma sätt ändå. Och det är de där små, små detaljerna som gör skillnad.
Linda fixade Futuras hovar igår kväll och det är verkligen intressant att se hur mycket hoven kan förändras på kort tid och att små förändringar gör stor skillnad i hur hästen rör sig.
Här det Linda med sin unghingst Emperador, som processar en lektion.
www.gustavsborg.com